Nationella Brottsofferveckan 2022

Vid köksbord, på arbetsplatser och i media diskuteras gängskjutningar, kriminella klaner och förnedringsrån. Men samtidigt som brottslighet och otryggheten har blivit vår andra pandemi är de brottsutsatta åter den bortglömda gruppen i samhället. I centrum för debatten är brotten och gärningspersonerna, medan de utsatta har rollen som perifera aktörer med en enda uppgift - att polisanmäla brott och berätta om sina iakttagelser. Hur kunde det bli så? Vilken möjlighet till rättvisa och upprättelse finns egentligen för brottsutsatta idag? Är straffrättens roll att ytterst bejaka rättsstaten/rättssäkerheten eller att säkerställa rättvisa för den utsatte? Vad innebär den drabbades marginaliserade roll i rättsprocessen för förtroendet till rättsväsendet?

Ny lagstiftning, hårdare tag, fler poliser och nya verktyg. Så låter den politiska retoriken när lösningarna för ett tryggare samhälle diskuteras. Men vad påverkar egentligen tryggheten och vilka åtgärder krävs? Hur vet vi att det saknas resurser eller att det behövs nya verktyg om det inte först klaras ut vilka resurser som krävs, vilken utbildning personalen måste ha samt hur det interna arbetet ska bedrivas? Är hårdare tag och nya verktyg verkligen lösningen, eller handlar det snarare om att tillämpa befintlig lagstiftning och använda de verktyg som redan finns? Var kommer de brottsutsatta in i bilden?

Misshandel, olaga hot, våldtäkt, sexuellt ofredande och övergrepp i rättssak. Listan på brott som kvinnor och flickor utsätts för i nära relationer kan göras lång. Trots en av världens mest progressiva lagstiftningar, stor kunskap och utvecklade verktyg så tillåts denna typ av brott att fortsätta. Hur kan det komma sig? Handlar det om enstaka individuella misstag eller är det snarare ett inbyggt systemfel? Är det den bristfälliga kunskapen som är gränssättande eller rör det sig om otillräckliga resurser? Är det fråga om bristande ledning och styrning eller om en kultur som präglar arbetsplatsens professionalism? Vad vet vi om män och pojkars utsatthet? Vad krävs för att en gång för alla komma vidare?

Under de senaste åren har både Stiftelsen Tryggare Sverige och kvällstidningen Aftonbladet granskat samhällets agerande vid dödligt våld mot kvinnor. I samband med dessa kartläggningar har uppmärksamhet riktats på situationen för barnen som blev kvar. Resultaten är nedslående. Många barn beskriver att de inte har blivit lyssnade till eller fått stöd efter det inträffade. I vissa fall är pappan fortfarande vårdnadshavare och sätter hinder för barnet i vardagen, till exempel genom att motsätta sig byte av skola. Hur ser situationen ut för barn som växer upp i våldets närhet? Vilka rättigheter har barn och i vilken utsträckning tillvaratas barnens rättigheter i praktiken?

Det finns idag ett 60-tal områden som polisen kategoriserar som utsatta eller särskilt utsatta. Områdena kännetecknas av en låg socioekonomisk status och öppen narkotikahandel, där kriminella har stor inverkan på lokalsamhället genom påtryckningar som hot och utpressning och utåtagerande missnöje mot samhället. I vissa av områdena har polisen svårt eller nästan omöjligt att fullfölja sina uppdrag på grund av en hög koncentration av kriminella och parallella samhällsstrukturer. Till det kommer en tystnadskultur där det blivit allt svårare att få brottsutsatta och vittnen att polisanmäla brott och berätta om sina iakttagelser. Hur ser situationen ut för de som drabbas av brott i utsatta områden? Vad kan göras för att komma åt tystnadskulturen?

Barn och ungdomar spenderar större delen av sin tid i skolan. Samtidigt är skolan en av de vanligaste brottsplatserna. Sedan decennier vet vi även att många är otrygga i skolan. På senare år har också narkotikan blivit ett allt större problem. På vilket sätt kommer regeringens nya plan för trygghet och studiero i skolan att bidra till att minska brottsligheten? Vilken betydelse har den fysiska miljön för uppkomsten av brott och otrygghet? Vad görs idag för att förebygga brott och otrygghet? Vilken roll har skolan i det brottsförebyggande arbetet i utsatta områden?

I Sverige finns inte enbart ett 60-tal utsatta områden - det finns också ett stort antal särskilt utlämnade områden där brottsligheten och otryggheten gör sig påmind. Listan på sådana särskilt utlämnade områden som hamnat i blickpunkten under senare år kan göras lång - Ronneby, Borlänge, Kumla, Vetlanda etc. Till listan kan också läggas en rad städer, tätorter, byar och ren glesbygd i stora delar av Sverige. Problemen handlar om allt från utländska stöldligor och militant djurrättsaktivism till polisfria kommuner där kriminella kan härja i princip fritt samtidigt som otryggheten i vissa fall är påtaglig till följd av stora avstånd. Hur påverkar brottsligheten och otryggheten förutsättningarna för näringslivet? Vad kan göras för att förebygga brott och stödja de drabbade?

Brott och otrygghet är numera ett av de största hoten mot möjligheten att driva företag i Sverige. En undersökning från Svenskt Näringsliv visar exempelvis att 22 procent av företagen upplever att de påverkas negativt av brott och otrygghet i sin kommun. En rapport som Företagarna släppte i våras visar att var femte brottsutsatt företagare har övervägt att lägga ner sin verksamhet på grund av kriminaliteten. Men trots det är näringslivet sällan inkluderade i det lokala brottsförebyggande arbetet. Vad vet vi om näringslivets utsatthet för brott? Hur stora är brottslighetens kostnader för svenska företag? Hur kan det komma sig att näringslivet sällan är inkluderat i det lokala brottsförebyggande arbetet?

Ny lagstiftning, hårdare tag, fler poliser och nya verktyg. Så låter den politiska retoriken när lösningarna för ett tryggare samhälle diskuteras. I centrum för debatten är de spektakulära brotten och gärningspersonerna, medan de utsatta har rollen som perifera aktörer med enda uppgift - att polisanmäla brott och berätta om sina iakttagelser. Hur kunde det bli så? Vilka möjligheter till rättvisa och upprättelse finns egentligen för brottsutsatta idag? Vad innebär de utsattas marginaliserade roll i rättsprocessen för förtroendet till rättsväsendet och tilltron till rättssamhället?