Stiftelsen Tryggare Sverige på Almedalsveckan 2021

Frågor om brottslighet och otrygghet är idag på agendan i det offentliga samtalet och inom många samhällssektorer, men vi kan emellertid samtidigt konstatera att näringslivet ofta är en bortglömd aktör i dessa sammanhang. Det gäller både kunskapen om omfattningen av de brott som drabbar näringslivet och de konsekvenser brottsligheten har för svenskt företagande. Trots att företagares erfarenheter i det här avseendet sällan tas i beaktning har staten lagt mer och mer ansvar på näringslivet att själva upprätthålla ordningen och öka tryggheten. I regeringens nationella handlingsprogram Tillsammans mot brott betonas emellertid att näringslivets roll i det brottsförebyggande arbetet behöver uppmärksammas och förstärkas, inte minst i förhållande till att brottsligheten tar sig nya uttryck och utförs på andra arenor än tidigare. Under seminariet presenteras en kartläggning om näringslivets roll i det lokala brottsförebyggande arbetet.

Frågor som rör säkerhet och trygghet påverkar var människor väljer att bosätta sig, var företag beslutar att etablera sin verksamhet och hur olika investeringsbeslut fattas. Vi vet dock förhållandevis lite om både omfattningen och konsekvenserna av brott mot näringslivet. En förutsättning för att komma tillrätta med utmaningarna kopplat till brott och otrygghet är emellertid att först kartlägga aktuella problem och dess orsaker. Detta har Helsingborgs stad som första kommun i Sverige nu gjort genom att genomföra en Företagens trygghetsundersökning (FTU). Vad visar landets första FTU och hur kan den användas i det lokala brottsförebyggande arbetet?

Det lokala brottsförebyggande arbetet har börjat att professionaliseras i många kommuner, men fortfarande finns vissa utmaningar. En fråga som är särskilt aktuell just nu är de problem som vissa kommuner upplever när det gäller att få ut relevant brottsstatistik från polisen. Helsingborgs Stad och Växjö kommun beskriver sina utmaningar när det kommer till att få tillgång till brottsstatistik på karta. Varför är detaljerad brottsstatistik viktig för det lokala brottsförebyggande arbetet? Vilka möjligheter har kommunerna i sitt brottsförebyggande arbete att få ut statistik från polisen och ser det likadant ut över hela landet?

Antalet polisanmälda bedrägerier har ökat med över 100 procent sedan 2010. Under samma period har personuppklaringsprocenten minskat med 10 procentenheter, och uppgår i dagsläget till blygsamma cirka 6 procent. De som drabbas av bedrägerier har med andra ord en försvinnande liten möjlighet att få sitt brott uppklarat. För att tillvarata brottsdrabbades rättigheter har Stiftelsen Tryggare Sverige, i samarbete med mySafety försäkringar AB, lanserat en kostnadsfri tjänst där privatpersoner som utsatts för bedrägerier och fått sin anmälan direktavskriven eller nedlagd kan få en kvalitetsgranskning, en så kallad ”second opinion”. Vid seminariet presenteras erfarenheterna från de första månadernas arbete.

Undersökningar visar att cirka 24 % av befolkningen har ganska eller mycket ofta under det senaste året valt en annan väg eller annat färdsätt på grund av oro för att utsättas för brott. Det är stora skillnader mellan män (16 %) och kvinnor (32 %). Värt att notera är att endast 37 % har svarat att de aldrig valt en annan väg eller färdsätt. Otrygghet har alltså stora konsekvenser på antalet resande i kollektivtrafiken. Hur ska vi arbeta för att öka tryggheten i kollektivtrafiken med ett särskilt fokus på den gruppen som reser mest och samtidigt är otryggast, kvinnorna? Vilka är de politiska skiljelinjerna i arbetet?

Trygga platser är ett samverkansprojekt mellan Stiftelsen Tryggare Sverige, Svenska Stadskärnor och Länsstyrelserna i Dalarna och Västmanland. Projektet har fått stöd av Vinnova för att utveckla och testa en för Sverige unik platssamverkansmodell i syfte att skapa säkra, trygga och attraktiva offentliga miljöer. Under seminariet berättar projektgruppen i Falun om vilka möjligheter och utmaningars de har stött på i arbetet med platssamverkan. Vilken potential finns det i offentlig-privat samverkan? Vad krävs för att en platssamverkan ska fungera? Vilka målkonflikter finns det mellan aktörer och hur hanteras dem?